Nya serier

Istället för The Class visas det nu en serie som heter My boys, eller nåt. Det är INTE min nya favoritserie!
Det handlar om en tjej som är sportjournalist och hon jämför dejting med sport, framförallt baseball. Hur lika dessa ämnen är det vet jag inte, tjejen i serien påstår det så det får stå för henne. Själv har jag ingen erfarenhet av baseball och ärligt talat inte så himla stor erfarenhet av dejting heller! 
Nu skulle många lätt kunna säga att den här situationen borde jag väl känna igen mig i, huvudpersonen i serien jobbar i ett klart mansdominerat yrke och försöker hitta balansen mellan att vara tjej och en i gänget. Jag vet hur svårt det kan vara. Men NEJ jag känner inte alls igen mig! Hela serien är bara så himla jobbig! VARFÖR ska hon vara så hysteriskt besatt utav att skaffa sig en dejt? Antagligen för att hon bara MÅSTE skaffa sig en man! Inte så att jag tycker det är fel med förhållanden, de är säkert bra – om de är rätt… Men det är just den här besattheten! Från början trodde jag att hennes hysteriska försök att hitta en dejt (/man?) skulle vara huvudämnet i serien, men att den skulle handla om en massa andra saker. Hittills kan jag bara konstatera att jag har haft fel, serien har BARA handlat om att skaffa sig en dejt (/man) och INGET annat! Om serien fortsätter i samma spår tänker jag inte ta reda på.

Undrar just hur många avsnitt de spelade in av den här kassa serien? Måste kolla, kommer strax. 31 avsnitt!! Jaha! Så en serie som bara handlar om en desperat tjej som visserligen är intresserad av sport (antar att det drog några amerikanska killar till tv-soffan) får gå i två omgångar, men en söt och mysig serie om några gamla klasskompisar får bara visas EN säsong! Grrr.
Måste bara kolla en sak till, vänta lite. Nej, det var inte som jag trodde, tur det.

The Class

Jag har fått en ny favoritserie, The Class heter den.
I vanliga fall brukar jag känna igen mig i någon av karaktärerna (om inte alla), men den här gången tycker jag inte att jag har någon likhet med någon av karaktärerna!
Ethan L. Haas  är barnläkare, hysteriskt snäll och snygg. Nop! Inte jag på något vis.
Kat Warbler fotograf, sällan snäll och rädd för att bli kär. Tja, inte är jag fotograf och inte är jag alltid snäll heller, men betydligt snällare än Kat och rädd för att bli kär? Vem är inte det?
Lina Warbler tvillingsyster till Kat. Fånigt snäll och rätt mesig och hysteriskt tjejig. Den här karaktären skulle nog många tycka att jag var lik, men INTE jag!
Duncan Carmello byggnadsarbetare som bor hemma hos sin mamma för att spara pengar, fortfarande kär i sin ungdomskärlek. Jag bor NÄSTAN hemma hos mamma så visst där finns likheter, men de slutar där.
Kyle Lendo homosexuell lärare. Jag: lärarvikarie, inte homosexuell.
Richard (a.k.a. Richie) Brittany Velch loser! Något annat kan man nog inte kalla honom, fast han får ihop det med Lina W och får jobb hos Duncan C, men killen misslyckas verkligen med allt och ger uttrycket ”tummen mitt i handen” en ny innebörd! Visst kan jag känna mig som en loser, men jag har allt annat än tummen mitt i handen.
Nicole Allen Duncan C:s ungdomskärlek. Nej, inte jag det heller, inte på något vis.
Holly Ellenbogen odräglig, tv-reporter som gick med Kyle L (han som är homosexuell) på skolbalen, där han hittade en annan att hångla med, en kille förståss. SÅ, INTE MIG!

Jag är alltså lite förvånad över att jag gillar den här serien. Nu är det bara EN sak som stör mig, den är i nitton (19!!) avsnitt! Sen då??? Det räcker väl inte för en amerikans tv-serie?? Varför ens visa den?? :-(
Nu måste jag leta upp en ny favoritserie, vem vet hur lång tid det kommer att ta.

Ode till min bil

Till min bil
Du är min hjälte i mörka natten
Följer mig varje väg jag tar
vakar och beskyddar mig ständigt
skrämmer alla vi möter med dina skarpa extraljus
skrämmer alla älgar
skrämmer alla rådjur, harar och möss
du skuttar glatt med mig, över stenar, hål och pinnar
du påminner mig snällt när jag har glömt att tanka dig
din blåa färg är som sommarkvällens himmel var helst jag kan se den
du döljer snällt alla kvarglömda godispapper och bananskal
du kämpar sliter och slåss, allt för att få mig att komma dit jag vill
när snön och kylan kommer tar du ändå i
de snövallar vi möter kastar du dig utan skräck igenom
de stora backar som mig förskräcker du klättrar glatt
för mig du ung och ståtlig är
min tojboy du så kär du är
vad gör jag den dagen du inte finns mig när

Mannen i mitt liv

är jag!?

Hur gör man för att impa på en kille igentligen?
För ett tag sedan när jag var inne i staden så svängde jag runt ett hörn och DÄR! Höll jag på att köra på den där snygga och mycket trevliga killen från skolan! Jag älskar min bil, den ställer upp i alla lägen och är verkligen en hjältebil, men jag varken städar eller tvättar den. Så då, när jag kom där runt hörnet tänkte jag först ”Hoppas han ser MIG!” :-) För att i nästa sekund tänka ”Men inte i den här bilen!” och så önskade jag att jag hade suttit i mina föräldrars blåa Cheva-pickup från 76.
Nu är det så att just den här killen skulle nog inte bry sig om att jag satt i en 1,6l V6:a Cheva-pickup från 76, ärligt talat så impar den på helt fel sorts killar, för mig.

Så vad gör jag för att impa på killar? Jag försöker visa mig handlingskraftig, rak och stark (både psykiskt och i bland fysiskt….). Här är det kanske läge att påpeka att jag är tjej, för är det inte just så killar brukar impa på tjejer?? Ibland sätter jag också igång och berättar hur duktig jag är…. på att köra traktor, såga med motorsåg och fixa bilar. Är jag fel ute eller???

Hur var det då i de förhållanden jag har haft? Jo, jag var mannen där med! Fast flera av killarna konkurrerade friskt med mig. Ibland försökte jag vara så kvinnlig som det bara gick, bara för att misslyckas OCH må himla dåligt. :-( Efter det hemska experimentret gav jag upp det och insåg att det bara var att acceptera att jag var jag. Tyvärr accepterade inte killarna det, så då försökte de ändra på mig! Ibland lyckades de, nästan, så mådde jag dåligt för det. Efter det var jag på min vakt och hittade en kille som inte var något alls och inte gjorde något heller… Nej, vi är inte ihop längre…

Jag tror att jag kan vara mannen i förhållandet, men jag måste nog impa på dem på ett annat sätt, helt enkelt! Så att omgivningen kan inbilla sig att HAN är mannen i mitt liv.