I am Yeedi

säger det om mina fötter.
Men nu har det äntligen börjat torka upp, solen och vinden gör mycket på de mindre innanhav vi har på gårdsplan och i hagarna.
Jag har hört både koltrasten och bofinken sjunga, så nu är det VÅR!!! UNDERBART!
Så istället för att ora mig för att hästarna (och jag) ska halka och slå halvt (eller helt) ihjäl oss på isfläckarna har jag nu gått över till att oroa mig för att hästarna ska få kolik. Hästarnas mage tål nämligen inte hur mycket grus som helst, men det stoppar dem inte från att gräva upp gräsrötter eller plocka höstrån ur leran.
Vi lägger höet i tunnor bara för att det ska ligga tort och grus/jordfritt, hästarna däremot vänder snabbt tunnan upp och ner och lägger allt höet i lervällingen, eftersom det godaste höet alltid ligger i botten. Vi brukar disskutera detta, men de ändrar sig inte ändå.